Block 3

När bröllop görs

Slingrande stigar genom bröllopsfältet
I början av »bröllopsprojektet« diskuterade paret sinsemellan grundläggande önskemål. Ska det vara en kyrklig eller borglig vigsel? Ska bröllopet vara stort eller litet? En första preliminär budget gjordes. Ett datum vaskades fram av de 365 som finns att välja på under ett år. Vigsel och festlokal bokades. Det var grunden. Sedan har fler och fler människor och fler och fler föremål involverats i processen. Mer och fler specificerade önskemål har kommit till. Efter den första ofta skissartade perioden har en process följt av mer detaljerat arbete där varje sekvens i bröllopet alltmer har tagit form. Under processen har inte bara människor fått uppgifter utan även materialitet har delegerats uppgifter. Både mänskliga och icke-mänskliga aktörer stagar upp bröllopet, skapar bröllopet.
   Bröllopschecklistorna kan jämföras med kartor över ett fält, där de mer vältrampade stigarna är markerade. När paret äntrar fältet finns det många stigar att välja på. Det första valet är datum från vilken det grenar ut sig i en mängd stigar. Valdes vinterstigen innebär det vissa saker, valdes sommarstigen innebär det andra. I början är många val öppna, även om kartan är över ett veckat landskap, det är inte ett slätt rum som paret beträder utan ett fält fyllt med föreställningar, materialitet och redan upptrampade stigar som kan ha betydelse för val av väg.
   Men från början är det mesta öppet för paret och inget är sedimenterat i deras individuella bröllop. Även om bröllopschecklistorna kan jämföras med en karta som visar de stigar som redan finns och som många väljer att ta finns det vid varje stiggren val för paret gör att deras bröllop inte liknar någon annans. Men det är trots allt ett bröllopsfält som beskrivs, vad som helst kan inte hända på vägen. Paren har multipla val men inte oändliga.
Paren förhandlar hela tiden för att finna en mix av unikt och uniformt. Val som gör bröllopet personligt men samtidigt igenkännbart som ett bröllop.

»För de flesta brudar brukar den sista månaden vara fylld av oro och starka känslor, rädsla över att bröllopet inte blir som drömmen du haft sedan du var liten« (BM nummer 11 2002:10). Det inte obetydliga krav som ställs på bröllopet. Det ska bli den bästa upplevelsen, den bästa dagen i livet av de cirka 29 930 dagar en genomsnittlig kvinna i Sverige lever.
Hur skapas denna känsla av exklusivitet, starka upplevelser och en-gång-i-livet känsla? Upptrappningen inför bröllopsdagen kan som avhandlingen visat pågå under lång tid och under planeringen har bröllopet blivit en alltmer multipel hybrid. Bröllopsdagen, när den väl gryr, kan i tanken ha gåtts igenom otaliga gånger. Delar kan också ha övats på i praktiken. Ceremonin kan ha repeterats, frisyren kan ha provats, skorna gåtts in och menyn provsmakats. På bröllopsdagen ska allt detta sammanföras och fungera som en helhet. Det ska bli ett bröllop, bröllop i singularis. Genom repetitioner och bemästrande av detaljer försöker paret ta kontroll över dagen. Men är det de som har kontroll eller är det bröllopet med all dess materialitet, teknologier och texter som tar kontroll över dem?
   Det är här begreppet »dispositif« hjälper mig att passera dikotomin människa och materialitet som motsatser. Det ena anses ofta ha kontroll över det andra. Antingen ses materialitet endast som intermediatörer, människans slavar som inte har något aktörskap eller så ges materialitet makten att determinera människors handlingar. Men det jag menar har hänt är att konnektioner har modifierat alla inblandade och att de kluster som skapas inte har existerat tidigare utan blir något nytt uppstår.

Ett bröllop kan sägas ha en början och ett slut. Paret beslutar sig för att gifta sig, planerar inför bröllopet, genomför vigseln och har ingått äktenskap. Det är det enklaste sättet att beskriva händelsen.
   Det förutsätter att bröllop finns och det gör det men inte på det som sätt som jag från början av avhandlingsskrivandet tänkte mig. Jag såg på bröllop som jag tror de flesta gör: bröllop som orsak till den mängd av materialitet och tjänster som finns kring dem. Jag såg bröllop som ett fenomen med relativt stabil kärna kring vilken marknader, varor, texter och föreställningar kretsade. Min utgångspunkt att bröllop finns som en stabil kärna kring vilket annat kretsar visar på att bröllopsnätverket är starkt och har lyckats med att »blackboxa« föreställningen om bröllop som en egen kraft, en självklarhet. Bröllop har gjorts till ursprunget för handlingar och inte tvärtom.
   Bröllop finns inte i sig utan är en konsekvens av många översättningar och kopplingar. Det är, som vi sett, många praktiska resurser som mobiliseras för att få bröllopen att framstå som stabila och som det nav kring vilket annat cirkulerar. Men utan dessa konnektioner som ständigt måste ske finns inte bröllop. Det är i många konkreta situationer, föremål och texter som bröllop skapas.
Det som inte har hänt under avhandlingsskrivandet, då mitt perspektiv har förändrats, är att bröllop faller samman då jag insett att det inte äger någon inre kärna. Det som hänt istället är att bröllop, för mig, har fått många fler dimensioner. När jag inte längre såg bröllop som en intermediatör blev det möjligt att fråga hur det skapas.
   Som etnolog hade jag en idé att jag skulle studera bröllopskultur på något sätt. Kultur är ett problematiskt begrepp och för mig kändes det som att en sådan studie hade resulterat i att se bröllop som en makroaktör. För liksom i fallet då bröllop blev många mikron istället för ett skrämmande stort och svårforskat makro, kan kultur skrämma i sin storhet. Men kultur är inte något obskyrt, mystiskt, okroppsligt och immateriellt och när den insikten är vunnen blir världen både mindre och mer komplex. Kultur har inte försvunnit för att materialitet och teknologier fått ta plats, tvärtom kultur har fått en ökad densitet. Kultur är något som sker, oavbrutet och hela tiden. Kultur är konsekvensen av handlingar inte grunden för dem. Kultur stabiliseras, liksom bröllop, i materialitet, texter och teknologier som får kultur att framstå som »där från början«.
   Bröllop kan uppnås genom en lång räcka av skrivna listor, engagerade personer i bröllopsföljet, telefonsamtal, kläder, smeder, marknadsförare, papiljotter, digitalkameror för att nämna något – alltså en mängd teknologier, materialitet och sociala element. Bröllop finns inte utan det. Trots det talar vi om bröllop som något som finns av sig själv. Bröllop löses inte upp i tunna luften för att den insikten är vunnen och det beror på, och enbart på, de praktiska resurser som mobiliseras för att få bröllop att stå sig över tid och upplevas som stabilt. Hållbarheten i bröllopen beror på hållfastheten hos de resurser som används för att få bröllopsnätverket att hålla samman.